foskbloggen

En FOrskarblogg om Säkerhetspolitik och Krishantering

Regeringens tvekan försvagar Sveriges säkerhetsstrategi — maj 23, 2017

Regeringens tvekan försvagar Sveriges säkerhetsstrategi

Magnus Ekengren, Professor i statsvetenskap och chef för Programmet för europeisk säkerhetsforskning vid Försvarshögskolan

 

På Folk och Försvar-konferensen tidigare i år presenterade Stefan Löfvén Sveriges nya nationella säkerhetsstrategi. I den redogör regeringen för de åtta högst prioriterade hoten mot rikets säkerhet just nu.

Hoten är: militära hot, informations- och cybersäkerhet, terrorism och våldsbejakande extremism, organiserad brottslighet, hot mot energiförsörjningen, hot mot transporter och infrastruktur, hälsohot samt klimatförändringar.

Dessa hot mot rikets säkerhet kan inte lösas av Sverige som enskild nationalstat; de moderna hoten är gränsöverskridande och måste hanteras i samverkan med andra stater. För att klara säkerhetsstrategin behöver därför EU samarbeta i en mycket större omfattning än idag.

Att Sverige utvecklar det EU-samarbete som redan har påbörjats är därför den viktigaste prioritering regeringen kan göra för att lyckas genomföra strategin.

Men regeringen tvekar att ge den makt och de medel till EU som krävs för att unionens politik skall bli effektiv. På samma sätt som i flyktingfrågan bör regeringen inom ramen för den breda säkerheten verka för majoritetsröstning i EU:s beslutsfattande, harmoniserad lagstiftning samt kräva efterlevnad av gemensamt fattade beslut.

Här presenteras förslag – baserade på ett flerårigt forskningsprojekt vid Försvarshögskolan – på hur regeringen bör agera i EU för att stärka Sveriges nationella säkerhet:

 

  1. Terrorism och våldsbejakande extremism Inom Europol finns ett Antiterrorcenter och underrättelsesystem för kartläggning av terrorismfinansiering. EU Internet Forum motverkar idag radikalisering på nätet. Sverige bör verka för harmoniserad lagstiftning, stärkt underrättelseutbyte och EU-målsättningar som omsätts i nationella handlingsplaner och utvärderas gemensamt.      

  

  1. Organiserad brottslighet EU har en gemensam definition av organiserad brottslighet och arbetar för att brottsligheten skall straffas på ett liknade sätt inom unionen. EU fokuserar i dagsläget på att motverka gränsöverskridande organiserad brottslighet som människohandel och sexuellt utnyttjande av barn, där EU-direktiv skapar förutsättningar för samfällt agerande. Sverige bör stödja inrättandet av en europeisk åklagarmyndighet för att förhindra organiserad brottslighet och bedrägerier med EU:s budgetmedel.

 

  1. Militära hot Genom ekonomiskt utbyte över nationsgränser har EU skapat tillit och en säkerhetsgemenskap där konflikter löses med fredliga medel genom förhandling. Idag är EU:s utmaning att utvidga denna säkerhetsgemenskap till sina grannar österut och söderut, vilket nu genomförs i länder som Tunisien och Ukraina, men har stött på hinder i Ryssland. Samarbetet med den ryska befolkningen på civilsamhällenivå bör nu stärkas samtidigt som sanktionerna mot dagens ledning i Moskva för folkrättsbrotten i Ukraina ligger fast. Sverige bör verka för att EU både bidrar till avskräckning genom ökat försvarspolitiskt EU-samarbete och avspänning genom samarbete med ryska partners som kan leda till säkerhetsgemenskap på medellång sikt.

 

  1. Informations- och cybersäkerhet EU verkar för att stärka Europas system för cyberresiliens. EU:s byrå för nät- och informationssäkerhet arbetar med förebyggande IT-säkerhet. EU har etablerat ett nätverk för samarbete om cybersäkerhetsincidenter. Här bör Sverige arbeta för att höja EU:s miniminivåer för säkerheten i nationella IT-system för att undvika cyberattacker mot ”den svagaste länken” i de gemensamma europeiska näten.

 

  1. Hot mot elförsörjningen En målsättning med EU:s energiunion är att minska beroendet av rysk naturgas. Europas elförsörjning skall säkras genom att använda den el som produceras inom EU på ett mer effektivt sätt och att skapa en effektiv inre energimarknad. Det har hittills varit svårt att övertyga EU:s medlemsstater som är splittrade. Sverige bör nu verka för att EU-rättens och EU-kommissionens roll stärks i arbetet med att förverkliga den energiunion som syftar till en billigare och mer säker energiförsörjning för EU:s medlemsstater.

 

  1. Hot mot transporter och infrastruktur EU ansvarar för säkra sjötransporter, övervakar koldioxid- och oljeutsläpp och tillhandahåller analyser och rekommendationer för flygsäkerheten. Unionen arbetar även med att ta fram ett gemensamt program för skyddet av kritisk infrastruktur. Sverige bör arbeta för bindande gemensamma säkerhetsnivåer för transporter, vilket saknades under den Askmolnskris (till följd av vulkanutbrott på Island) som 2010 ledde till kaos i lufttrafiken över Europa.

 

  1. Hälsohot EU har utvecklat gemensam lagstiftning på området för hälsosäkerhet. EU-kommissionen ansvarar för system för övervakning av epidemier. Det Solna-baserade Europeiska centret för förebyggande och kontroll av sjukdomar samordnar medlemsstaternas insatser vid gränsöverskridande pandemier. Här bör Sverige verka för att stärka den rättsliga grunden för samarbetet och en tydligare arbetsfördelning mellan Centret och medlemsstaterna.

 

  1. Klimatförändringar Skogsbränderna i Västmanland 2014 och EU:s hjälp i släckningsarbetet ställde behovet av samarbete för att möta klimat-hotet i blixtbelysning. EU:s Copernicus-system tillhandahåller översikter av katastrofdrabbade områden baserade på unionens varningssystem för översvämningar och skogsbränder. Flera medlemsländer har föreslagit gemensamma EU-budgeterade resurser i form av flygplan för brandsläckning. Sverige, som ställt sig tvekande till gemensamma EU-kapaciteter, bör nu välkomna en sådan europeisk ”försäkring”.

 

Infrastrukturavbrott som Askmolnskrisen visar att en plötslig utmaning inom ett område lätt sprider sig till flera samhällssektorer. I dessa fall samordnas unionens samlade hjälp till drabbade länder av EU-kommissionens generaldirektorat för europeiskt civilskydd och humanitärt bistånd. EU:s politiska krissamordningsarrangemang bidrar till gemensamt beslutsfattande vid gräns- och sektorsövergripande kris.

Sverige bör verka för en starkare roll för dessa EU-organ och regelbundna och skarpa övningar på alla nivåer för att unionen skall kunna agera snabbt, förutsägbart och effektivt.

Att bidra till den breda säkerheten är ett av de bästa sätten för unionen att visa att den kan leverera samhällsnytta till medborgarna i en tid av ifrågasättande av EU.

En starkare betoning av europeisk solidaritet och effektivitet genom överstatlighet ger unionen möjlighet att återta ledningen internationellt i skapandet av gränsöverskridande säkerhet. EU bör idag skapa tillit för en ”säker gemenskap” där medlemmarna litar på att människors liv och samhällets grundläggande funktioner skyddas gemensamt.

Det är i ljuset av en sådan europeisk säker gemenskap som Sveriges arbete med den nationella säkerhetsstrategin nu bör utvecklas tillsammans med övriga EU-länder.

Skogsbranden i Västmanland och EU:s civilskydd — augusti 7, 2014

Skogsbranden i Västmanland och EU:s civilskydd

Medierapporteringen kring den omfattande branden in Västmanland har varit intensiv de senaste dagarna. En hel del uppmärksamhet har getts åt de vattenbombningsflygplan som Frankrike och Italien har skickat för att bidra till räddningsinsatsen. Tre aspekter som relaterar till planens närvaro i Sverige har däremot (hittills) inte belysts i någon större utsträckning av media. Den första är de strukturer som idag finns inom EU för att förmedla hjälp vid en större katastrof eller olycka. Den andra är de krav i form av mottagarkapacitet som ställs på det land som tar emot hjälp. Den tredje är den roll som EU:s medlemsländer önskar att EU ska spela som krishanterare. Den sista frågan är till stor del beroende av olika inhemska traditioner av decentralisering/centralisering av räddningstjänst.

De franska och italienska planen har sänts till Sverige via EU:s civilskyddsmekanism. Med hjälp av denna kan vilket land som helst i världen få hjälp i en kris. Hjälpen förmedlas via EU:s centrum för samordning av katastrofberedskap (Emergency Response Coordination Centre). EU:s roll inom civilskydd har utvecklats succesivt sedan 1970-talet. År 2001 etablerades civilskyddsmekanismen (tidigare kallad räddningstjänstmekanismen). Mekanismen har till största del (men inte uteslutande) aktiverats i samband med naturkatastrofer och olyckor, i de allra flesta fall i länder utanför EU. Inom EU har den framför allt använts vid skogsbränder och översvämningar.

Att ta emot hjälp från utlandet i händelse av en stor naturkatastrof, stor olycka eller annan storskalig kris har inte varit en självklarhet för Sverige. Första gången som man tog emot hjälp var efter stormen Gudrun, då fanns inte de organisatoriska förutsättningarna för att ta emot hjälp. Enligt EU:s krishanteringssystem är det mottagaren som betalar för transport och andra kostnader. I samband med stormen Gudrun fick man göra tillfälliga arrangemang. Behovet av flyttbara generatorer var akut eftersom området varit strömlöst i tre veckor. Efter denna händelse ändrades budgeteringen så att det i framtiden skulle finnas pengar att betala hjälpinsatser utifrån.

Olika inhemska traditioner vad gäller decentralisering av räddningstjänst, har gjort att EU:s medlemsländer har haft olika syn på EU:s roll som krishanterare. Sverige har haft en annorlunda syn än länder som t.ex. Spanien där man haft en möjlighet att flytta ansvaret uppåt i systemet och ytterst göra en insats till en nationell snarare än regional eller lokal angelägenhet. I Sverige däremot, är räddningstjänsten av tradition decentraliserad, den tillhör kommuner eller kommunförbund. I den nuvarande insatsen valde man efter några dagar att ge länsstyrelsen (dvs. staten) ansvaret för samordningen av insatsen, men ett sådant beslut är ingen självklarhet utifrån hur räddningstjänst traditionellt har bedrivits i Sverige. Denna fråga gällande möjligheten att flytta ansvar för en storskalig insats uppåt i organisationen har aktualiserats under den pågående insatsen då mycket av kritiken hittills handlat om dålig och motstridig information till allmänheten.

Diskussioner om utformningen av EU:s befintliga krishanteringskapacitet, Sveriges mottagarkapacitet, samt ansvarsfördeling i storskaliga kriser,  kommer förmodligen överleva den svårsläckta branden.

/MB

Bremberg, Niklas & Malena Britz (2009) ”Uncovering the diverging institutional logics of EU civil protection” Cooperation and Conflict. No 3 September/October 2009.

Britz, Malena (2010) ”Från civilförsvar till (utrikes)politik?” i Engelbrekt, Kjell & Jan Ångström (red.) Svensk säkerhetspolitik i Europa och Världen. Stockholm: Nordstedts Juridik.

Boin, Arjen & Magnus Ekengren & Mark Rhinard (2013) The European Union as Crisis Manager. Patterns and Prospects. Cambridge: Cambridge University Press

Europeisering av civilskydd (Britz föreläsnings ppt)

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/kritiken-vaxer-mot-myndigheterna_3804508.svd

http://www.svtplay.se/video/2191410/aktuellt/6-8-21-00

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article19322564.ab

Krisinfobloggen

En FOrskarblogg om Säkerhetspolitik och Krishantering

O.A.Jonsson

Säkerhetspolitiska Reflektioner

Mänsklig Säkerhet

En FOrskarblogg om Säkerhetspolitik och Krishantering

News from EUobserver

En FOrskarblogg om Säkerhetspolitik och Krishantering

foskbloggen

En FOrskarblogg om Säkerhetspolitik och Krishantering

The WordPress.com Blog

The latest news on WordPress.com and the WordPress community.