foskbloggen

En FOrskarblogg om Säkerhetspolitik och Krishantering

Är krisens politiska värde själva frånvaron av politik? — november 19, 2012

Är krisens politiska värde själva frånvaron av politik?

En av huvudrollsinnehavarna under sluttampen av den amerikanska valdebatten blev orkanen Sandy.  Medierapporteringen kom att domineras lika mycket av detaljerade väderprognoser som av opinionsundersökningar. Och framförallt – spekulationer rörande sambandet mellan de båda. Vissa debattörer och analytiker menade att Obama skulle missgynnas då ovädret ställde till med rent fysiska svårigheter att rösta. Andra argumenterade för att Sandy skulle ge den sittande presidenten fördelar då han fick mer medieutrymme och möjligheter att agera i sin roll som president och krishanterare. I efterhand kan man konstatera att Obama fick höga betyg för sin krishantering där bland andra den republikanske New Jersey guvernör Chris Christie gick ut och hyllade presidenten för sina insatser.

Att kriser inte enbart utgör ett hot, utan även en möjlighet för politiska ledare är ett välkänt tema i krishanteringsforskningen. Krispolitik handlar till stor del om retorik och förmåga att vinkla händelser till sin egen fördel. För politiker med ambitionen att föra fram nya idéer och lösningar är kriser tacksamma retoriska slagträn som påvisar hur rådande politik har misslyckats. För de som vill bevara rådande förhållanden finns det däremot starka incitament att spela ner eventuella kriser. Politiska aktörer tenderar vidare att gynnas av vinklingar där krisens orsaker ses som externa. En orkan, som ligger utanför vår påverkan och som hanteras väl, har enligt den här logiken alla förutsättningar att bli ett politiskt trumfkort. Ett sådant fall var den stora översvämningen i Queensland Australien förra året då Queenslands delstatschef Anna Blighs opinionssiffror sköt i höjden. Å andra sidan kan väljarstödet snabbt undermineras av en illa hanterad kris som George W Bush fick känna på i efterdyningarna av orkanen Katrina.  

Vilken roll spelar då hanteringen i sig, den politiska retoriken samt medierapporteringen för opinionseffekter? Från ett svenskt perspektiv har jag tillsammans med Lars Nord, professor i politisk kommunikation vid Mittuniversitetet arbetat med en jämförande studie kring hur svenska medier rapporterar politiska händelser. Vi har studerat valbevakningen 2010 och finanskrisen 2008. Vårt intresse för just finanskrisen 2008 var främst baserat på det trendbrott krisen innebar för Alliansregeringen där Moderaternas opinionssiffror steg från 23 till32 procent under vintern 2008/2009. Vilken roll spelade medierapporteringen för uppgången; kan man tala om en speciell krisjournalistik som skapar andra spelregler för politiska aktörer?

En jämförande undersökning mellan den svenska valbevakningen 2010 och finanskrisen 2008 gav vid handen att mediernas rapportering skilde sig på ett antal centrala punkter. I jämförelse med valrapporteringen var krisrapporteringen i mindre utsträckning dominerad av journalisternas egna tolkningar av händelsen och betydligt mer dominerad av rena beskrivningar. Krisrapporteringen beskrev vidare i betydligt lägre omfattning politik som ett strategiskt spel, utan fokuserade i stället på sakfrågan. Slutligen fick regeringen mer utrymme än oppositionen i krisrapporteringen medan valrapporteringen utmärktes av balans. Vår slutsats är att det ökade stödet för regeringen kan förstås mot bakgrund av att den sakfrågeinriktade och deskriptiva krisjournalistiken ledde till en ’avpolitiserad’ rapportering och istället lades tungpunkten på att beskriva regeringens sakfrågekompetens och krishanteringsskicklighet. Vilket gynnade regeringen med Anders Borg i spetsen. Bilden förstärktes ytterligare av att regeringen fick mer medieutrymme än oppositionen.

Om det nu är så att medierna öppnar upp en annan spelplan under kriser blir nästa fråga hur politiker använder denna? Kanske är kriskommunikation inte alls så svårt, så länge du själv inte orsakat krisen vill säga, utan att situationens allvar och behov av fokus på uppgiften gör att ansvariga politiker framstår som genuint engagerade och uppriktiga i sin strävan att hantera händelsen? Detta får mig att tänka på de journalister som jag intervjuade i samband med översvämningarna i Queeensland som var eniga om att det var lätt att förstå Anna Bligh popularitetshöjning, utifrån:

She told the truth – and there is a lesson for every politician. The one and only thing was that she actually fronted up and told people how it was, without spinning it. The months after she slipped back into a political speaking mode again [and her popularity went down]. So the big thing was that she just told it honestly.

Är krisen egentliga politiska värde därmed i själva verket ett avbrott från vad vi uppfattar som politik?

 

 

För den som är intresserad av kriskommunikation kan följande läsning vara av intresse:

Boin, A., McConnell, A. and ’t Hart, P., (2009) Crisis exploitation: political and policy impacts of framing contests. Journal of European Public Policy, 16(1). 81–106.

 

Coombs, W.T. and Holladay, S.J. (1996) ‘Communication and attributions in a crisis: An experimental study of crisis communication’, Journal of Public Relations Research, 8, 279–295

 

Hood, C C (2011) The Blame Game: Spin, Bureaucracy and Self-Preservation inGovernment, Princeton University Press, 2011.

/EKO

 

Krisinfobloggen

En FOrskarblogg om Säkerhetspolitik och Krishantering

O.A.Jonsson

Säkerhetspolitiska Reflektioner

Mänsklig Säkerhet

En FOrskarblogg om Säkerhetspolitik och Krishantering

News from EUobserver

En FOrskarblogg om Säkerhetspolitik och Krishantering

foskbloggen

En FOrskarblogg om Säkerhetspolitik och Krishantering

The WordPress.com Blog

The latest news on WordPress.com and the WordPress community.