foskbloggen

En FOrskarblogg om Säkerhetspolitik och Krishantering

Hangzhou-toppmötet 4-5 september 2016: mot en ny, prekär världsordning? — september 5, 2016

Hangzhou-toppmötet 4-5 september 2016: mot en ny, prekär världsordning?

Världsordningen har beskrivits på alltmer divergerande sätt under senare år, i och med att många länder men företrädesvis liberala demokratier ser ut att eftersträva multilaterala arrangemang och att en kombination av auktoritära, västfientliga och framväxande stormakter betonar och t o m uppmuntrar fragmentering. De två motstridiga trenderna sammanföll nu i dagarna reellt och symboliskt med en kinesisk folkkongress som precis innan toppmötet i Hangzhou inleddes ratificerade klimatavtalet från Paris 2015, men en president som endast två veckor tidigare förkastat den Internationella domstolens underkännande av Beijings anspråk på överhöghet i stora delar av Sydkinesiska sjön (Philipps, Holmes & Bowcott 2016).

Den kinesiske presidenten Xi Jinpings kraftfulla uppmaning på lördagen, i sin egenskap av värd för G20-toppmötet, att de samlade ledarna borde sätta handling bakom orden om att stärka global ekonomisk tillväxt var tveklöst avsett att demonstrera Beijings nyvunna självförtroende med sin roll i världen, och fick ytterligare eftertryck genom den vältalige ordföranden för den nyinrättade Asian Infrastructure Investment Bank, Jin Liqun. Därutöver har Kinas hastiga omvändelse från världens största producent av koldioxid och andra växthusgaser till en ledarnation inom förnybar energi landet bidragit till att man i vissa avseenden kan framställa sig som progressiv kraft i det internationella samfundet.

Samtidigt återspeglar de ansträngningar Beijing lagt ner på att undertrycka öppet motstånd emot hur man projicerar makt gentemot grannländerna kring Sydkinesiska sjön en ganska konventionell geopolitisk kalkyl som Xi öppet stödjer. Länderna i ASEAN (Association of Southeast Asian Nations) har såvitt man kan se misslyckats med att skapa en kollektiv motvikt mot Kinas beteende genom att flera av organisationens medlemmar, särskilt de som mottagit betydande investeringar från det stora grannlandet på senare år, blockerat kritik i officiella uttalanden trots ett väsentligt missnöje hos flertalet. Under de senaste två åren har den kinesiska militären dessutom stärkt sina positioner genom allt mer framskjutna positioner och endast enstaka amerikanska flott- eller flygstridkrafter har kunnat störa, dock knappast alls försena, denna styrkeuppbyggnad.

Det kan tyckas paradoxalt att en amerikansk president som gjort mer än någon av sina föregångare för att dra sig tillbaka från globala krishärdar, samt intensifierat diplomatiskt samarbete och internationell handel, tvingas bevittna denna slående avvikelse från folkrättsliga normer och brist på stöd för en legitim utrikespolitisk hållning hos flertalet allierade och partnerländer. Men det är desto mer begripligt utifrån perspektivet av en stormakt vars inflytande ökar och som agerar i sitt egenintresse också för att manifestera sitt nyvunna handlingsutrymme. President Obama, som inte längre utnyttjar sitt ämbetes fulla befogenheter utan låter de två huvudkandidaterna i presidentvalskampanjen utveckla sina respektive idéer om hur USA ska utöva sitt inflytande i världen, kan inte göra mycket mer än uppvisa ett sofistikerat symboliskt ledarskap, en konst han dock bemästrar.

Emellertid kan Xi inte ens på hemmaplan–vilket den gemensamma kommunikén med all önskvärd tydlighet visar–fullt ut kontrollera dagordningen eller toppmötets utfall. Det blev till slut inte något gemensamt åtagande vad beträffar ekonomisk tillväxt, som Xi upppmanat till (G20 Leaders’ Communiqué 2016). Den kinesiska regeringen kunde givetvis inte förhindra att bilaterala möten mellan vissa ledare överskuggade förhoppningarna hos värdlandet om att lyckas orkestrera nyhetsflödet under de två dagar som toppmötet pågick. Inte heller kan man påstå att kinesiska preferenser gällande utelämnande av utrikes- och säkerhetspolitiska spörsmål från G20-toppmöten respekterades, framför allt för att sådana frågor genererar alltför stor uppmärksamhet i den internationella opinionen för att kunna lämnas därhän (Engelbrekt 2015).

Till syvende g sist blev kanske G20-toppmötet i Hangzhou helt enkelt en fingervisning om att varken den multilateralt orienterade, liberaldemokratiska visionen representerad av EU, den klassiskt geopolitiska motbilden bland annat företrädd av Ryssland, eller en dystopisk variant om tilltagande politiskt kaos, terrorism och upplösning av det internationella samfundet ter sig särskilt realistisk. Möjligen representerar vicepresident Joseph Bidens försök att teckna konturerna av en framväxande världsordning där USA fortfarande spelar en central roll, men som samtidigt ter sig mer prekär och avhängig av att både små och stora tillskyndare av stabilitet, välstånd och hållbar utveckling kontinuerligt samverkar mycket närmare än förr, en mer nykter inställning. I artikeln, publicerade i ärevördiga Foreign Affairs, förutsäger Biden att just relationen USA-Kina, den nuvarande supermakten och den ”i vardande”, under överskådlig tid kommer att präglas av ”utökat samarbete men tillika konkurrens under ansvar” (Biden 2016).

KE

—-

Biden, Joseph R. (2016) “Building on Success: Opportunities for the Next Administration”, Foreign Affairs, sept/okt.

G20 Leaders’ Communique Hangzhou Summit, 5:e september 2016, http://europa.eu/rapid/press-release_STATEMENT-16-2967_en.htm

Engelbrekt, Kjell (2015) “Mission Creep? The Non-Traditional Security Agenda of the G7/G8 and the Nascent Role of the G20,” Global Governance, Årg. 21, Nr. 4, 2015, 537-556.

Phillips, Tom (2016 “China Ratifies Paris Climate Change Agreement Ahead of G20”, The Guardian, 3:e september, https://www.theguardian.com/world/2016/sep/03/china-ratifies-paris-climate-change-agreement

Philipps, Tom, Oliver Holmes & Owen Bowcott (2016) “Beijing Rejects Tribunal’s Ruling in South China Sea Case, The Guardian, 12:e juli, https://www.theguardian.com/world/2016/jul/12/philippines-wins-south-china-sea-case-against-china

Annonser
BRICS utvecklingsbank: alternativt biståndsorgan eller instrument för multipolarisering? — juli 22, 2015

BRICS utvecklingsbank: alternativt biståndsorgan eller instrument för multipolarisering?

Den 21 juli meddelade den Nya utvecklingsbanken (New Development Bank [NDB]) från sitt säte i Shanghai att den påbörjat sin verksamhet. Det var vid toppmötet mellan BRICS-länderna (Brasilien, Ryssland, Indien, Kina och Sydafrika) ett år tidigare, den 15 juli 2014, som de fem regionala stormakterna slutgiltigt kom överens om att placera NDB i Shanghai med syfte att låna ut pengar till större bistånds- och utvecklingsprojekt, samt erbjuda stöd vid akuta finansiella kriser av den typ som drabbat framför allt länder i tredje värden under de senaste decennierna.

Idén bakom en BRICS-bank kommer bland annat från västerländska ekonomer som Joseph Stiglitz och Nicholas Stern, som länge ansett att de bör finnas alternativ till Världsbanken och Internationella valutafonden (IMF) som institutionella långivare. BRICS-länderna representerar idag drygt 40 procent av jordens befolkning och ungefär 20 procent av global BNP, och har genom sin ekonomiska tillväxt fått allt bättre förutsättningar för att agera internationella biståndsgivare.

Banken är tänkt att på sikt bygga upp ett kapital om minst 500 miljarder dollar som ska kunna användas för olika ändamål. Initialt har man förbundit sig att betala in 10 miljarder vardera under en period av maximalt sju år. Särskilt betydelsefullt är att ledarna för de fem länderna 2014 genast avsätter omkring 100 miljarder dollar till det man kallar ett Contingent Reserve Arrangement, motsvarande de resurser som IMF kan erbjuda länder i akut finansiell kris. Kina ska stå för 41 miljarder dollar av de medel som finns till förfogande för detta ändamål, Sydafrika 5 miljarder, medan övriga tre bistår med 18 miljarder vardera. Man har börjat med att sätta in halva denna summa i banken.

Alla FN:s medlemsländer kan söka medel från eller bli delaktiga i NDB, alltså även västländer. Däremot säger stadgarna att BRICS-länderna kommer att behålla minst 55 procent av kapitalet och därmed förbli dominerande. Varje enskilt nytt medlemsland kan maximalt få en andel som motsvarar sju procent av det sammanlagda kapitalet och röstetalet. Placeringen av huvudkontoret i Shanghai återspeglar Kinas ställning som kapitalstarkast av de fem BRICS-länderna, liksom att NDB:s ledning förbundit sig att nära samarbeta med den av Beijing kontrollerade Asian Investment Infrastructure Bank. Bankens förste chef är dock indiern K. V. Kamath, medan till styrelseordförande utnämnts en brasilian och till högste administrative chef en ryss. Pretoria får nöja sig med att NDB:s första regionala kontor hamnar i Sydafrika (Totten 2014).

Det är själva regelverket som därigenom ger en fingervisning om att NDB inte uteslutande har till syfte att bidra till ekonomisk och social utveckling i resurssvaga länder och regioner. I och med att västländerna som dominerar Världsbanken och IMF varit långsamma med att överlåta en större andel av den institutionella makten till BRICS-länder och andra snabbt växande utvecklingsländer, trots att de senare representerar en växande del av världsekonomin, har NDB kommit att utformas som ett politiskt såväl som ekonomiskt alternativ till de förra.

Kamath sade på presskonferensen i Shanghai vid bankens öppnande att NDB skulle utgöra ett alternativ ”som inte utmanade det existerande systemet utan förbättrade och kompletterade det på sitt eget sätt”. Emellertid betonade Rysslands utrikesminister Sergej Lavrov vid BRICS-ländernas senaste toppmöte i Ufa två veckor tidigare att bankens etablering ”illustrerade det nya polycentriska systemet av internationella relationer” (BBC 2015). Det är väl bekant att framför allt Beijing och Moskva på sikt vill ersätta dollarn som internationell reservvaluta och därmed söker begränsa amerikanska beslutsfattares förmåga att påverka globala kapitalflöden och handelsregler.

Samarbetet mellan BRICS-länder har hittills främst gått ut på att koordinera diplomatiska initiativ och agera någorlunda samstämmigt i frågor av gemensamt intresse gentemot västländer och USA i synnerhet. Etablerandet av NDB är det första riktigt konkreta resultatet av vad som började som ett abstrakt begrepp i en enskild analytikers rapport om tillväxtekonomier som samtidigt utgör regionala stormakter (O’Neill 2001). En uppenbar fördel som de fem skapar med NDB är möjligheten att göra sig ekonomiskt och politiskt oberoende av Världsbanken, IMF och det internationella samfundet i allmänhet genom att man ömsesidigt kan understödja varandras finansiella stabilitet i tider av ekonomisk turbulens och växande skuldsättning.

Från att skapa ett slags finansiell återförsäkring inom BRICS-kretsen till att bli en maktfaktor i internationell lån- och biståndsgivning är steget naturligtvis långt. Kamath har sagt att det första större lånet kan förväntas komma till stånd i april 2016, men för att NDB ska bli en fullfjädrad internationell finansiell institution lär krävas flera år av kontinuerlig kompetensutveckling av reguljär bankverksamhet inom organisationen. Frågan är också om det regelverk som utöver stadgar kommer att utbildas via denna verksamhet kommer att skilja sig så mycket ifrån det som Världsbanken och IMF representerar, så att länder som vänder sig till NDB i realiteten erbjuder alternativa olika låne- och återbetalningsvillkor. Fungerar NDB som flertalet internationella finansiella institutioner bör skillnaden rimligen inte bli alltför väsentlig.

I annat fall vore verksamheten ”politiserad” eller ”geopolitiserad” via normer och regler som tillåter eller direkt uppmuntrar till långivning utifrån icke-ekonomiska förutsättningar. Detta skulle dels kunna bli en dyr affär för de länder som har andelar i banken att tillämpa låneregler mindre strikt eller vara benägen till skuldavskrivning i utbyte mot politiska eftergifter. Och dels kan det bli svårt för de fem BRICS-länderna att enas om vilka politiska normer som ska gälla för att ekonomiska förutsättningar ska kunna åsidosättas.

En väsentlig skiljelinje inom gruppen är ju trots allt att Brasilien, Indien och Sydafrika utgör relativt välfungerande demokratier medan de två kapital- och resursstarkaste medlemmarna, Kina och Ryssland, är just de som kan förväntas låta geopolitiska intressen gå före liberala fri- och rättigheter för individer och företag. Det återstår att se om de förra kan påverka de senare att inte utnyttja NDB som ett instrument för att främja målet om en multipolär värld genom att helt enkelt söka motverka västländers inflytande i länder och regioner med stora behov av bistånd och utveckling.

Kjell Engelbrekt

BBC News (2015) “BRICS Countries Launch New Development Bank in Shanghai”, 21 juli, tillgänglig via: http://www.bbc.com/news/33605230

Lewis, Jeffrey T. och Paolo Trevisani (2014) “Brics Agree to Base Development Bank in Shanghai”, Wall Street Journal, 15 juli, tillgänglig via: http://www.wsj.com/articles/brics-agree-to-base-development-bank-in-shanghai-1405453660

New Development Bank (2014) Agreement on the New Development Bank, 15 juli (Fortalezza, Brasilien), tillgänglig via: http://ndbbrics.org/agreement.html

O’Neill, Jim (2001) “Building Better Global Economic BRICs”, Goldman Sachs Global Economics Paper No. 66, tillgänglig via: http://www.goldmansachs.com/our-thinking/archive/archive-pdfs/build-better-brics.pdf

Totten, Jordan (2014) ”BRICS New Development Bank Threatens Hegemony Of U.S. Dollar”, Forbes Magazine, Opinion, 22 december, tillgänglig via: http://www.forbes.com/sites/realspin/2014/12/22/brics-new-development-bank-threatens-hegemony-of-u-s-dollar/

Yanlin, Wang (2015) “Major developing economies launch BRICS Bank in Shanghai”, Xinhua, 21 juli, tillgänglig via: http://news.xinhuanet.com/english/china/2015-07/21/c_134431880.htm

Krisinfobloggen

En FOrskarblogg om Säkerhetspolitik och Krishantering

O.A.Jonsson

Säkerhetspolitiska Reflektioner

Mänsklig Säkerhet

En FOrskarblogg om Säkerhetspolitik och Krishantering

News from EUobserver

En FOrskarblogg om Säkerhetspolitik och Krishantering

foskbloggen

En FOrskarblogg om Säkerhetspolitik och Krishantering

The WordPress.com Blog

The latest news on WordPress.com and the WordPress community.