foskbloggen

En FOrskarblogg om Säkerhetspolitik och Krishantering

Regeringens tvekan försvagar Sveriges säkerhetsstrategi — maj 23, 2017

Regeringens tvekan försvagar Sveriges säkerhetsstrategi

Magnus Ekengren, Professor i statsvetenskap och chef för Programmet för europeisk säkerhetsforskning vid Försvarshögskolan

 

På Folk och Försvar-konferensen tidigare i år presenterade Stefan Löfvén Sveriges nya nationella säkerhetsstrategi. I den redogör regeringen för de åtta högst prioriterade hoten mot rikets säkerhet just nu.

Hoten är: militära hot, informations- och cybersäkerhet, terrorism och våldsbejakande extremism, organiserad brottslighet, hot mot energiförsörjningen, hot mot transporter och infrastruktur, hälsohot samt klimatförändringar.

Dessa hot mot rikets säkerhet kan inte lösas av Sverige som enskild nationalstat; de moderna hoten är gränsöverskridande och måste hanteras i samverkan med andra stater. För att klara säkerhetsstrategin behöver därför EU samarbeta i en mycket större omfattning än idag.

Att Sverige utvecklar det EU-samarbete som redan har påbörjats är därför den viktigaste prioritering regeringen kan göra för att lyckas genomföra strategin.

Men regeringen tvekar att ge den makt och de medel till EU som krävs för att unionens politik skall bli effektiv. På samma sätt som i flyktingfrågan bör regeringen inom ramen för den breda säkerheten verka för majoritetsröstning i EU:s beslutsfattande, harmoniserad lagstiftning samt kräva efterlevnad av gemensamt fattade beslut.

Här presenteras förslag – baserade på ett flerårigt forskningsprojekt vid Försvarshögskolan – på hur regeringen bör agera i EU för att stärka Sveriges nationella säkerhet:

 

  1. Terrorism och våldsbejakande extremism Inom Europol finns ett Antiterrorcenter och underrättelsesystem för kartläggning av terrorismfinansiering. EU Internet Forum motverkar idag radikalisering på nätet. Sverige bör verka för harmoniserad lagstiftning, stärkt underrättelseutbyte och EU-målsättningar som omsätts i nationella handlingsplaner och utvärderas gemensamt.      

  

  1. Organiserad brottslighet EU har en gemensam definition av organiserad brottslighet och arbetar för att brottsligheten skall straffas på ett liknade sätt inom unionen. EU fokuserar i dagsläget på att motverka gränsöverskridande organiserad brottslighet som människohandel och sexuellt utnyttjande av barn, där EU-direktiv skapar förutsättningar för samfällt agerande. Sverige bör stödja inrättandet av en europeisk åklagarmyndighet för att förhindra organiserad brottslighet och bedrägerier med EU:s budgetmedel.

 

  1. Militära hot Genom ekonomiskt utbyte över nationsgränser har EU skapat tillit och en säkerhetsgemenskap där konflikter löses med fredliga medel genom förhandling. Idag är EU:s utmaning att utvidga denna säkerhetsgemenskap till sina grannar österut och söderut, vilket nu genomförs i länder som Tunisien och Ukraina, men har stött på hinder i Ryssland. Samarbetet med den ryska befolkningen på civilsamhällenivå bör nu stärkas samtidigt som sanktionerna mot dagens ledning i Moskva för folkrättsbrotten i Ukraina ligger fast. Sverige bör verka för att EU både bidrar till avskräckning genom ökat försvarspolitiskt EU-samarbete och avspänning genom samarbete med ryska partners som kan leda till säkerhetsgemenskap på medellång sikt.

 

  1. Informations- och cybersäkerhet EU verkar för att stärka Europas system för cyberresiliens. EU:s byrå för nät- och informationssäkerhet arbetar med förebyggande IT-säkerhet. EU har etablerat ett nätverk för samarbete om cybersäkerhetsincidenter. Här bör Sverige arbeta för att höja EU:s miniminivåer för säkerheten i nationella IT-system för att undvika cyberattacker mot ”den svagaste länken” i de gemensamma europeiska näten.

 

  1. Hot mot elförsörjningen En målsättning med EU:s energiunion är att minska beroendet av rysk naturgas. Europas elförsörjning skall säkras genom att använda den el som produceras inom EU på ett mer effektivt sätt och att skapa en effektiv inre energimarknad. Det har hittills varit svårt att övertyga EU:s medlemsstater som är splittrade. Sverige bör nu verka för att EU-rättens och EU-kommissionens roll stärks i arbetet med att förverkliga den energiunion som syftar till en billigare och mer säker energiförsörjning för EU:s medlemsstater.

 

  1. Hot mot transporter och infrastruktur EU ansvarar för säkra sjötransporter, övervakar koldioxid- och oljeutsläpp och tillhandahåller analyser och rekommendationer för flygsäkerheten. Unionen arbetar även med att ta fram ett gemensamt program för skyddet av kritisk infrastruktur. Sverige bör arbeta för bindande gemensamma säkerhetsnivåer för transporter, vilket saknades under den Askmolnskris (till följd av vulkanutbrott på Island) som 2010 ledde till kaos i lufttrafiken över Europa.

 

  1. Hälsohot EU har utvecklat gemensam lagstiftning på området för hälsosäkerhet. EU-kommissionen ansvarar för system för övervakning av epidemier. Det Solna-baserade Europeiska centret för förebyggande och kontroll av sjukdomar samordnar medlemsstaternas insatser vid gränsöverskridande pandemier. Här bör Sverige verka för att stärka den rättsliga grunden för samarbetet och en tydligare arbetsfördelning mellan Centret och medlemsstaterna.

 

  1. Klimatförändringar Skogsbränderna i Västmanland 2014 och EU:s hjälp i släckningsarbetet ställde behovet av samarbete för att möta klimat-hotet i blixtbelysning. EU:s Copernicus-system tillhandahåller översikter av katastrofdrabbade områden baserade på unionens varningssystem för översvämningar och skogsbränder. Flera medlemsländer har föreslagit gemensamma EU-budgeterade resurser i form av flygplan för brandsläckning. Sverige, som ställt sig tvekande till gemensamma EU-kapaciteter, bör nu välkomna en sådan europeisk ”försäkring”.

 

Infrastrukturavbrott som Askmolnskrisen visar att en plötslig utmaning inom ett område lätt sprider sig till flera samhällssektorer. I dessa fall samordnas unionens samlade hjälp till drabbade länder av EU-kommissionens generaldirektorat för europeiskt civilskydd och humanitärt bistånd. EU:s politiska krissamordningsarrangemang bidrar till gemensamt beslutsfattande vid gräns- och sektorsövergripande kris.

Sverige bör verka för en starkare roll för dessa EU-organ och regelbundna och skarpa övningar på alla nivåer för att unionen skall kunna agera snabbt, förutsägbart och effektivt.

Att bidra till den breda säkerheten är ett av de bästa sätten för unionen att visa att den kan leverera samhällsnytta till medborgarna i en tid av ifrågasättande av EU.

En starkare betoning av europeisk solidaritet och effektivitet genom överstatlighet ger unionen möjlighet att återta ledningen internationellt i skapandet av gränsöverskridande säkerhet. EU bör idag skapa tillit för en ”säker gemenskap” där medlemmarna litar på att människors liv och samhällets grundläggande funktioner skyddas gemensamt.

Det är i ljuset av en sådan europeisk säker gemenskap som Sveriges arbete med den nationella säkerhetsstrategin nu bör utvecklas tillsammans med övriga EU-länder.

Annonser
Explosion i nedre Manhattan, mobiliserar stor polis- och räddningsoperation, kan påverka amerikanska valet — september 18, 2016

Explosion i nedre Manhattan, mobiliserar stor polis- och räddningsoperation, kan påverka amerikanska valet

En kraftig explosion på 23:e gatan nära 6:e avenyn i nedre Manhattan i Chelsea, ett kvarter känt för restauranger, konstgallerier och mindre butiker, satte New York-polis och räddningstjänst på prov kvällen den 17:e september. Ett stort antal skadade, minst 29, har rapporterats men flertalet fick lättare skador (Wilson och Celona 2016). Emellertid spärrade man genast av de berörda gatorna för trafik och även närbelägna tunnelbanor fick avbryta sin verksamhet.

I en första presskonferens sent på lördagskvällen, amerikansk östkusttid, talade New Yorks borgmästare Bill de Blasio om en ”mycket allvarlig incident” och en ”avsiktlig handling”. Däremot menade att han det i nuläget inte fanns bevis för en koppling till terrorism (Mele och Baker 2016).

New York har en av världens största och välorganiserade polis- och räddningstjänster och efter terroristattackerna 2001 har man byggt upp en stor kapacitet för att snabbt kunna svara på liknande utmaningar. Man har även kontraterrorismenheter med större resurser än många mindre länders (Horowitz 2003, Ljungkvist 2015). I och med att en bomb detonerade i New Jersey i en park tidigare under dagen valde man genast att ta incidenten på stort allvar. Polisen beskrev redan tre timmar efter explosionen, som ägde rum 8.30 på lördagskvällen, den sannolika orsaken som improviserad bomb placerad i en soptunna. Journalister hade strax innan spekulerat i en olycka med byggmaterial.

Platsen för explosionen är belägen några kilometer från World Trade Center i söder, där två flygplan störtade in i och förstörde tvillingtornen för femton år sedan. Andra omständigheter som beaktas för att tolka eventuella terroristmotiv är att Chelsea har en betydande gaygemenskap, att FN:s generalförsamling påbörjar en ny session denna vecka och att dussintals utländska politiska ledare därför befinner sig i New York.

Därutöver måste man givetvis uppmärksamma att endast femtiotalet dagar återstår av amerikanska presidentvalet och att båda huvudkandidaterna har sina högkvarter i New York. Det kan inte uteslutas att motivet är att påverka utfallet i amerikanska valet. Oavsett vad undersökningen visar om bakgrund och motiv kan explosionen bidra till att höja temperaturen i valet och generera uttalanden från Hillary Clinton och Donald Trump som kommer att nagelfaras av kommentatorer och delar av väljarkåren som försöker utvärdera ledaregenskaper hos dem båda (Olsson, Söderlund och Falkheimer 2015).

Borgmästare de Blasios nedtoning av terroristkopplingar kan tyda på att man medvetet velat ge myndigheter och politiker en möjlighet att invänta de preliminära undersökningsresultaten, så att det inte gör långtgående eller spekulativa utsagor samt oroar allmänhet eller tillresta utländska ledare och diplomater i onödan. Eventuellt har man också redan erhållit indikationer på att explosionerna inte kan knytas till internationell terrorism, men som man ännu inte vill redovisa.

På söndagsmorgonen tycktes oron i New York vara relativt begränsad och tilltron till myndigheternas kapacitet god. Information om att myndigheterna undersökte en möjlig andra bomb i ett närbeläget kvarter vidmakthöll vid midnatt, amerikansk östkusttid,  en hög nivå av beredskap i staden men operationen minskade i omfattning under morgonen.

KE

Horowitz, Craig (2003) ”The NYPD’s War on Terror”, 2 februari, New York Magazine, http://nymag.com/nymetro/news/features/n_8286/

Ljungkvist, Kristin (2015) The Global City 2.0: An International Political Actor beyond Economism? (London: Routledge)

Mele, Christopher och Al Baker (2016) ”At Least 25 Injured in Explosion in Manhattan,” New York Times, 17 September (11:20 p m).

Olsson, Eva-Karin, Malin Söderlund och JesperFalkheimer (2015) ”Communicating Terror: Selecting, Reinforcing and Matching Frames in Connection to the Attacks in Norway on July 22, 2011”, Scandinavian Journal of Public Administration 19(1): 3-22.

Wilson, Tom och Larry Celona (2016) ”Explosion Rocks Chelsea in New York City,” New York Post, 17 September (9:18 p m) http://nypost.com/2016/09/17/explosion-rocks-chelsea-in-new-york-city/

After the Brussels Attack: Time to Build Transboundary Crisis Management Capacity — mars 31, 2016

After the Brussels Attack: Time to Build Transboundary Crisis Management Capacity

by Arjen Boin (Utrecht University), Mark Rhinard (Swedish Institute for International Affairs/Stockholm University) and Magnus Ekengren (Swedish Defence University)

The recent terrorist attacks in Paris and Brussels, in combination with the ongoing refugee crisis, demonstrate to many the risks of increased integration and open borders. In response, the borders are closing and the walls are coming up. The European road towards integration is running into roadblocks.

It is a scenario that EU-skeptics envisioned when the European Union began to speed up its march towards integration in the 1990s. Scholars and skeptics warned that the rise of integration would create new risks: transboundary threats that do not fall neatly within the geographic borders of a country, or politely confine themselves to a well-marked policy sector.

Transboundary crises do not adhere to the response plans of national or functional authorities. To prevent and manage these transboundary risks, we also need response capacities that reach across borders. If you increase integration, in other words, you must enhance transboundary crisis management capacities.

National leaders have always been faster to enable integration than to create transboundary crisis management capacities. As a result, the development of these capacities has not kept up with the speed of integration. This gap is easily and immediately exposed in times of crisis. Examples abound: think of the Mad Cow crisis (BSE), the ash crisis, the pervasive financial crisis, the refugee flows and now terrorism once again.

After each crisis, the leaders of EU member states tiptoe around what really is a stark choice: dial back integration (thus limiting transboundary risks) or increase transboundary crisis management capacities (making sure we can handle the risks). For a long time, EU leaders refused to backtrack and seemingly opted for the latter. But grand statements were rarely followed by meaningful resources and effective implementation.

Nevertheless, European leaders managed to build what looks like the foundation of a European crisis management structure. The EU now has crisis-related agencies, prevention programs, mechanisms for response coordination, crisis centers and rapid response teams both at home and abroad. With only modest funding, European leaders have enhanced EU crisis management capacities inch by inch.

To be sure, these capacities do not suffice: they represent only an initial and rather modest set of safeguards that cannot protect against all risks produced by the free movement of people, goods and services. After the terrorist attacks in Brussels, EU leaders now face a sharp choice: either backtrack on integration or create a truly transboundary crisis management system.

This time backtrackers appear to have the upper hand. Europe’s leaders have become skittish when it comes to building a more complete transboundary response system. As they do not trust the EU’s capacity to protect them from the negative consequences of integration, the backtrackers opt for closing borders and building walls. They seem less concerned by what was not so long the cardinal sin of “backsliding:” reneging on firm promises to democratic values and international treaties. Their voters prefer protection over principles, or so the backtrackers tell us. Backtracking and backsliding – it is today’s preferred solution to deal with transboundary risks.

But the promise of backtracking is a false one. The economic costs of closing borders are immense, much more than Europe can afford in a time of relentless unemployment. As any economist will explain, isolationism does not benefit economic progress. Not only is it expensive, backtracking simply does not work. A country can close it borders and make it harder (but never impossible) to let undesirables in. But many contemporary risks – ash clouds, climate change, cyber terrorism, epidemics, and financial breakdowns – do not recognize borders.

These rational arguments are a hard sell nowadays. It is much easier to promise safety through isolation – an idea that instinctively appeals to our senses. Put an extra lock on the door, fence off the neighborhood. Don’t cross the tracks, where the bad people live. But once the inevitable backsliding begins, there is no telling where it will end. Reneging on hard-earned promises to democracy in the name of crisis is a slippery slope.

The story about a European crisis management system is not self-explanatory. A transboundary system violates traditional conceptions of the state. It rejects the idea that national leaders should be endowed with extraordinary powers to manage “the exception.” It argues against the traditional notion that democracy is justifiably limited as leaders organize the wagons to face the threat coming over the border. It recognizes that these traditional conceptions do not work against modern crises.

The much more promising way forward – protecting integration and building response capacities at the EU level – requires a visionary pitch to convince skeptical publics. It is not sufficient to sell the beauties of integration if EU leaders cannot explain how they will work together to counter the inevitable risks that come with integration. Leaders must explain that a transboundary crisis management system requires giving up a little in exchange for safeguarding the greater good.

Crises provide critical junctures in the development of political systems. The Brussels attacks may well have brought us to such a juncture. Leaders can elect to build walls in the hope that modern risks somehow magically bypass their neighborhood. Or they can cooperate to build an encompassing system that will facilitate joint responses to common threats. Integration can only work when it is safeguarded. A coalition of the willing (and the courageous) must now take the necessary steps to build transboundary crisis management capacities.

Arjen Boin, Magnus Ekengren and Mark Rhinard are members of the Societal Security Research Group (www.societalsecurity.eu) and researchers in the Transboundary Crisis Management project funded by the Swedish Civil Contingencies Agency.

G20-toppmötet i Antalya betonar antiterrorism: ”Ord räcker inte” — november 16, 2015

G20-toppmötet i Antalya betonar antiterrorism: ”Ord räcker inte”

”Vi har nu nått en punkt där ord inte räcker i kampen mot terrorismen”, sade Turkiets president Tayyip Erdogan, tillika värd för G20-toppmötet i Antalya 15-16 november, med anledning av terrordåden i Paris natten till lördagen. Även om flykting- och Mellanösternproblematiken redan i förväg funnits på mötesdagordningen förklarade Erdogan att G20-länderna nu skulle ägna betydligt mer uppmärksamhet åt denna samt terroristhotet, på bekostnad av ekonomisk tillväxt och andra ”mjuka spörsmål” som ofta noga beretts under det gångna året (Kandemir och Tattersall 2015).

Den geografiska närheten till kriget i Syrien och territoriet kontrollerat av Islamiska Staten i Irak och Syrien (ISIS) har skapat en inramning av G20-mötet med potential att sporra till utökat samarbete kring åtminstone partiella lösningar på konflikterna i denna del av världen. Drygt två miljoner flyktingar vistas uteslutande på turkiskt territorium. Saudiarabien, ett annat, G20-land, är synnerligen bekymrat över det allt sämre säkerhetsläget och återverkningarna på hela regionen.

Ryssland, som blockerat förslag till FN-resolutioner under fyra års tid, tycks nu blivit aktivt, även om önskemålet om att bevara den syriska regimen intakt och därmed en allierad i Mellanöstern fortfarande är en överordnad målsättning. Den alltmer spridda uppfattningen om att det civila ryska flygplan som störtade på väg hem från Egypten den 1:a november faktiskt utsatts för ett attentat planerat av ISIS kan dock eventuellt komma att övertyga Kreml om att systematiskt även bekämpa den senare.

En rad bilaterala samtal, inklusive ett mellan USA:s president Barack Obama och hans ryske motpart Vladimir Putin, ägde rum i korridorerna under sön- och måndagen, varav ett flertal sägs framför allt ha gällt aktuella säkerhets- och försvarspolitiska frågor. Sammanfallande intressen om att mer effektivt kontrollera inflödet av cirka 900 000 flyktingar i Europa endast under 2015 (UNHCR 2015), att bättre bekämpa terroristhotet, samt att på sikt få till stånd en fredsprocess i Syrien och en stabilisering av de delar av Mellanöstern som idag präglas av krig och krigsliknande tillstånd, har åtminstone gett europeiska diplomater mer att arbeta med än tidigare.

Att döma av de preliminära uttalanden som cirkulerar i Antalya kommer som vanligt finansiella, ekonomiska och sociala teman helt dominera det huvudsakliga gemensamma dokumentet. Däremot förväntas en särskild text beröra terrorproblematiken, och uppmana till närmare transnationellt samarbete vad gäller underrättelseutbyte och behovet av att se till att terrorism inte finansieras via reguljära finansiella institutioner (Dolan 2015).

Det senare arbetet har pågått aktivt sedan attackerna mot USA i september 2001 och gradvis blivit mer framgångsrikt. Från att ha uppstått inom ramen för G7 och G8 har samtliga G20-länder kommit att involveras i antiterrofinansiering via myndigheter och privata banker och kapitalförvaltningsföretag (Gardner 2007, Engelbrekt 2015). Undantaget från framgångarna är just ISIS, som genom att ha säkrat tillgång till oljefyndigheter lyckats finansiera mycket av sin verksamhet utanför den internationella kapitalmarknaden.

Ingredienserna till en mer proaktiv och systematisk strategi gentemot ISIS, i termer av en koalition av stater som söker eliminera dess materiella maktbas med hjälp av flygattacker och ekonomiska instrument i kombination, skulle eventuellt kunna formas med utgångspunkt i de senaste dagarnas överläggningar i Antalya. Obama, i en presskonferens på måndagen i Antalya, tycktes dock mer inställd på en långsiktig kamp via både politiska, ekonomiska och militära medel.

Trots flera kritiska frågor från företrädare från amerikanska media, som uppenbarligen förväntade sig ett mer robust svar från västländer och USA i synnerhet på terrordåden i Paris, upprepade den amerikanske presidenten att han inte avsåg kortsiktigt revidera sin strategi för att stilla sådan kritik. Obama uppmanade däremot muslimska ledare att närmare samarbeta med lokala och nationella myndigheter samt civilsamhället för att motverka terrorism men också misstänksamhet i samhällen där de utgör en minoritet (Obama 2015).

KE

Dolan, David (2015) “G20 leaders pledge robust fight against patchy economy – draft communique”, Reuters, 16 november , tillgänglig via http://uk.reuters.com/article/2015/11/15/uk-g20-turkey-communique-idUKKCN0T40N420151115

Engelbrekt, Kjell (2015) “Mission Creep? The Non-Traditional Security Agenda of the G7/G8 and the Nascent Role of the G20,” Global Governance 21( 4): 537-556.

Gardner, Kathryn L. (2007) “Fighting Terrorism the FATF Way”, Global Governance 13(3): 325-345.

Kandemir, Asli, och Nick Tattersall (2015) “Paris attack puts terrorism centre-stage as world leaders meet in Turkey”, Reuters, 16 november, tillgänglig via http://uk.reuters.com/article/2015/11/15/uk-france-shooting-turkey-idUKKCN0T30XE20151115

Obama, Barack (2015) “Obama holds news conference at the G20 summit”, NBC News Special report, 16 november, tillgänglig via http://www.nbcnews.com/video/watch-live-obama-holds-news-conference-at-the-g20-summit-322484291648

UNHCR (2015) “Refugees/Migrants Emergency Response – Mediterranean”, direktuppdaterad statistic 16 november, tillgänglig via http://data.unhcr.org/mediterranean/regional.php

Krisinfobloggen

En FOrskarblogg om Säkerhetspolitik och Krishantering

O.A.Jonsson

Säkerhetspolitiska Reflektioner

Mänsklig Säkerhet

En FOrskarblogg om Säkerhetspolitik och Krishantering

News from EUobserver

En FOrskarblogg om Säkerhetspolitik och Krishantering

foskbloggen

En FOrskarblogg om Säkerhetspolitik och Krishantering

The WordPress.com Blog

The latest news on WordPress.com and the WordPress community.