Kommentatorerna som jämför resultaten från brittiska parlamentsvalet den 7:e maj med opinionsundersökningar genomförda dagar och veckor innan själva valdagen kämpar för att förstå varför skillnaden mellan de två är såpass stor. Naturligtvis måste man beakta att det brittiska valsystemet förstärker svängningar genom att vinnaren inom varje valkrets inte bara slår ut sin motståndare, utan även att den senares röster ”går förlorade” och inte representeras i Westminister. Men oavsett detta hade knappt någon undersökning förutsagt att det konservativa partiet (Tory) skulle segra stort. Faktum är att ett antal studier t o m prognostiserat en knapp vinst för arbetarpartiet (Labour).

På kvällen efter valdagen framgick att Torypartiets seger till och med skulle räcka till egen majoritet i parlamentet (Glaze 2015). Alla spekulationer om intrikata koalitionsförhandlingar med vad som man i förväg visste skulle bli ett kraftigt decimerat liberaldemokratiskt parti (Liberal Democrats), eller med det växande skotsk-nationella partiet (Scottish National Party) som traditionellt är mycket kritiskt till Tory, kom därmed av sig.

Företrädare för opinionsundersökningsinstituten är defensiva om vad som slagit fel och huruvida det beror på metodologiska antaganden eller på opinionsskiften i sista stund. En tolkning skulle kunna vara att de brittiska väljarna upplevt en oro inför allt fler förutsägelser om politisk oreda och långa komplicerade förhandlingar för att få till stånd ett stabilt regeringsunderlag. Givet detta scenario, som media med stor ihärdighet upprepat under de senaste veckorna, kan det tänkas att en väsentlig andel väljare lät sig påverkas av en vilja till en stark regering snarare än önskemål om en ny politisk riktning.

Med stor sannolikhet kommer man att under kommande veckor och månader försöka förklara den stora skillnaden mellan valutgång och opinionsundersökningar bland annat med hänvisning till det allt större utrymme som nya, sociala media spelar för väljarbeteende. Frågan är om snabbare och större svängningar, så kallad ”volatilitet” hos väljarna, delvis kan tillskrivas dessa teknologier och vårt sätt vi använda dem. Forskare har på senare år alltmer intresserat sig för så kallad ”medborgarinitierad kampanjverksamhet” (Gibson 2015), vilken tycks äga rum via nya, sociala media och därmed kan bli svåra att fånga upp av opinionsinstitut som fortfarande ofta förlitar sig på enkäter och intervjuer.

Reaktionen på Londonbörsen visar att marknaderna åtminstone på kort sikt uppskattar det tydliga utslag som valresultatet gett. På längre sikt kan dock precis samma valresultat generera svårigheter vad gäller att förutsäga framtiden för Storbritannien och dess plats i världen. Där Labourpartiet ”imploderat” har bland annat det skotsk-nationella partiet vunnit mark och vidare förnyat sina långtgående krav på självstyre. Dessutom har premiärminister David Cameron upprepat att han vill ha en folkomröstning om landets eventuella utträde ur den Europeiska Unionen inom två års tid (Khan 2015).

KE

Gibson, Rachel (2015) “Party change, social media and the rise of ‘citizen-initiated’ campaigning”, Party Politics, vol. 21, nr. 2, ss. 183-197.

Glaze, Ben (2015), ”The 15 hours that changed the face of the UK with shock exits and a ballot box bloodbath, Daily Mirror, 8 maj, http://www.mirror.co.uk/news/uk-news/15-hours-changed-face-uk-5664327

The Guardian (2015), “Live election results”, 8 maj, tillgänglig via http://www.theguardian.com/politics/ng-interactive/2015/may/07/live-uk-election-results-in-full

Khan, Mehreen (2015), “Election 2015 markets live: sterling storms but Brexit prospect looms over investors”, The Telegraph, 8 maj, tillgänglig via http://www.telegraph.co.uk/finance/economics/11591272/General-elections-markets-live.html

Advertisements